*^`?=Å?=)(/&%¤#"WSDRTYU(I)OPÖÄ_PÅ=OI(Y/&R¤#"QESRDFTYGUH)I=PÅ`Ä*_:

COME GIVE ME LOVE CANDY

Dagens fråga

Hur länge ska man vänta, när det är något man vill ha, som går att få rent tekniskt, men som man aldrig lyckas få tag i riktigt, hur länge ska man vänta på en sådan sak?

vete

Det kliar i ögonen. Jag måste vara sjuk.

Hela kroppen är trött. Hjärnan är tjock. Halsen är full utav grus. Fingarna är smält ost.

nu är den här tror jag

Jag är inte riktigt säker men det känns som att den välkända "höst-deprissionen" är på ingång.
Höst-deprissionen känns igen på:
- Listor. Överallt listor med saker som behöver tas itu med, snabbt också.
- Hat mot listor. En oförmåga att ta tag i dessa listor. Aldrig får man stryka något.
- Högar. Brevid dig ligger ständigt en hög med papper, böcker, JOBBJOBBJOBB (man får aldrig sin klänning klar)
- HAT. Dina kära vänner som du myste med hela sommaren. Du hatar dem så jävla mycket, ibland i alla fall. För att inte tala om dina ovänner, de ska ju bara akta sig faktiskt.
- Inga kläder. Nej, det är inte så att man går runt naken. Mer så att man inte äger några kläder längre. Allting är ju faktiskt fult.
- Alla har fint hår. Utom jag såklart. Värdelöst.
- Trött. Orkar ingenting. Vill ingenting.
- TV. TV är bästa vännen. Speciellt serier där människor blir lyckliga.
- All annan media med människor som blir lyckliga. Älskar den, hatar den.
-  Meningslös shopping. För att försöka motverka problemet med inga kläder, shoppas det en hel del. Tyvärr till ingen nytta, eftersom det mesta från början man tagit hem det är fult som stryk.
- Te. Hela tiden te.
- Tala ut. En känsla av att man måste reda ut ett missförstånd med så gott som alla man känner.
- Sömnproblem. Svårt att sova på grund av en känsla av att det är någonting som glömts bort.
- Katastrof. Jag känner på mig att alldeles snart kommer det att gå åt helvete.

Äh jag kanske inbillar mig, det är nog bara PMS.

/stella

RSS 2.0